Oman onnensa seppä / Din egen lyckans smed
Oletko koskaan tuntenut olevasi elämäsi sivustakatsoja, kuin teatteriesityksesi yleisössä, missä sinä olet päähenkilö, mutta et hallitse tapahtumien kulkua? Tämä saattaa kuulostaa tutulta, ja moni meistä elää tämän tunteen kanssa päivittäin.
Oman elämäni tapahtumat veivät minut syvälle kuiluun, missä vallitsivat pimeys ja epätoivo. Nuo hetket tuntuivat musertavilta, mutta tänään katson taakseni kiitollisuuden valossa. Nämä kovat koettelemukset paljastivat minulle jotakin arvokasta: avaimet, jotka esi-isäni minulle jättivät. Nämä avaimet, jotka löysin syvimmästä pimeydestä, ovat opettaneet minulle, että jokaisessa haasteessa on piilotettu mahdollisuus kasvaa ja oppia.
Olen aiemmissa kirjoitelmissani puhunut valon ja varjon merkityksestä elämässämme, siitä, miten varjosta voi löytää tien valoon, käyttämällä omia avaimiamme. Jokaisella meistä on näitä avaimia, joillekin useita, toisille ehkä vain yksi, mutta se yksi avainkin voi riittää.
Isoisäni oli seppä, joka takoi hevosenkengät, naulat monet muut käyttötavarat. Hän eli sodan runtelemassa maassa, pyrkien pitämään yllä elämää Mellakosken uudisasukkaana. Vaikka en koskaan saanut tilaisuutta tavata häntä, tunnen hänen läsnäolonsa sydämessäni. Olen perinyt hänen sepän lahjansa – ei tulessa takojana, vaan oman onneni avainten käyttäjänä.
Hänen sitkeytensä elää minussa, ja haluan jakaa tätä voimaa kanssasi. Kaiva siis esiin elämäsi avaimet ja avaa ne lukot, jotka pitävät sinut pimeydessä. Anna valon loistaa läpi, sillä olet oman onnesi seppä. Olet itse takonut avaimet elämääsi, joten käytä niitä rohkeasti. Muista, että koskaan ei ole liian myöhäistä kääntää uutta sivua ja muuttaa elämääsi, et tarvitse suurtekoja, pienetkin muutokset valoon auttavat eteenpäin. Muista että elät tässä ja nyt.
Har du någonsin känt dig som en åskådare i ditt eget liv, som om du var i publiken till din egen teaterföreställning, där du är huvudpersonen men inte kan kontrollera händelsernas gång? Detta kan kännas bekant, och många av oss lever med denna känsla dagligen.
Händelser i mitt eget liv förde mig djupt ner i en avgrund, där mörker och förtvivlan rådde. Dessa stunder kändes överväldigande, men idag ser jag tillbaka på dem med tacksamhet. Den svåra prövningen avslöjade något värdefullt för mig: nycklarna som mina förfäder lämnat efter sig. Dessa nycklar, som jag fann i det djupaste mörkret, har lärt mig att varje utmaning döljer en möjlighet att växa och lära.
I tidigare skrifter har jag talat om ljusets och skuggornas betydelse i våra liv, om hur man kan hitta vägen till ljuset genom att använda våra egna nycklar. Alla har vi dessa nycklar, för vissa är de många, för andra kanske bara en, men även den enda nyckeln kan räcka.
Min farfar var en smed som smidde hästskor, spikar och många andra bruksföremål. Han levde i ett land märkt av krig, strävande efter att upprätthålla livet som nybyggare i Mellakoski. Även om jag aldrig fick chansen att träffa honom, känner jag hans närvaro i mitt hjärta. Jag har ärvt hans smidesgåva – inte som en som smider i eld, utan som en som använder nycklarna till min egen lycka.
Hans uthållighet lever inom mig, och jag vill dela denna kraft med dig. Så gräv fram livets nycklar och öppna de lås som håller dig i mörkret. Låt ljuset skina igenom, för du är din egen lyckas smed. Du har själv smitt nycklarna till ditt liv, så använd dem modigt. Kom ihåg att det aldrig är för sent att vända ett nytt blad och förändra ditt liv, du behöver inte stordåd, även små förändringar mot ljuset hjälper dig framåt. Kom ihåg att du lever här och nu.