När ursprunget kallar

Det finns stunder i livet då allt vi trodde var stadigt plötsligt rämnar. Något förändras, går sönder, skiftar – och vi står där med frågor vi inte vet hur vi ska svara på.
Vem är jag nu? Vad bär jag på? Var hör jag hemma?

För mig kom de frågorna efter omvälvande händelser som skakade om min tillvaro. Jag tappade fotfästet. Och i det tomrummet började något oväntat röra sig: en dragning bakåt. En längtan tillbaka till något jag hade saknat så länge men inte låtit få fäste.

Till Tornedalen. Till björkarna. Älven. Dimman som ligger över fälten en tidig sommarmorgon. Språket jag hörde som barn men aldrig riktigt tog till mig. Tystnaden jag brukade fly ifrån – men som jag idag famnar som en sanning.

Det jag försökte hitta utanför mig själv fanns redan i mig. Jag behövde bara börja lyssna. Den här bloggen är mitt sätt att göra det. Här delar jag berättelser, dikter och reflektioner – om identitet, ursprung, rötter och den märkliga känslan av att leva mellan två världar.
Att återvända, fast på nya sätt. Att minnas, för att lära känna sig själv. Att skriva, för att kunna stå stadig igen. Om du också bär på något dubbelt, något tyst, något som kanske vaknar först när du blivit äldre – så hoppas jag att du hittar något här.