Eldrävens besvärjelse

Eldräven vandrar från väst till öst, med lågor ch gnistor virvlande från sin svans.
Den är rastlös, något tynger dess sinne.
På nattens svarta himmel målar den röda, lila och gröna nyanser som rör sig efter dess tankar, färgade av saknad.
Dess svans följer dess herre och målar ett språk av vemod över himlavalvet.

Den rastlösa räven, himlens konstnär och nattens svarta ljusbärare, söker frid och själslig ro.
Hör du visslingen från jorden nedanför? Den är till dig, lilla räv
fylld av en kallelse, av tröst för en vilsekommen vandrare.

Lyssna noga.
Du kan höra hur din konst dansar över himlen i takt med ljuden,
ljuden som är vävda enbart för dig.

Räven vandrar från norr till söder,
och med sin svans berör den sin svarta tavla,
lämnar efter sig ett levande skapelse
ett nät av ljus, saknad och berättelser som svävar kvar i natten.

Med sitt färgspel förenar den varelser från två världar,
med sin svans sveper den in vilsna själar i värme.
Den bygger osynliga broar mellan himmel och jord,
vägar där saknad och hopp får vandra.

Eldräven stannar inte, fastän dess hjärta ropar;
den bär ljus till dem som glömt sin egen låga.
I dess steg fladdrar hoppets gnista,
i dess blick speglas alla vandrares längtan.

Långt borta, vid horisontens rand,
försvinner den i nattens famn
men de färger den målat stannar kvar,
berättande om eldräven
som bar världens drömmar på sin resa.