Ett stillestånd ett tag men Björkarna stod kvar.

Nu är det fritt fram att vandra bland mina björkar igen och ta del av tankar som uppstår ungefär i höjd med trädtopparna.

Ett par månaders stillestånd bland mina björkar, av den enkla anledningen att efter långa dagar framför skärm blir man… klar, färdig, mentalt mätt och så var inspirationen liksom borta med vinden. Björkarna hade dock inga invändningar och de fortsatte som vanligt.

Under tiden har jag som sagd ägnat mig åt stillasittande aktiviteter: skärm, kaffe, skärm igen. Väldigt lite skapande, desto mer logiskt tänkande och problem lösning. Det konstnärliga tänkandet tog ledigt utan att lämna ett autosvar, och mer all rätt, för det fanns inget utrymme ändå.

Men nu har ljuset återvänt, dagarna håller ihop bättre och något som kan likna arbetslust har dykt upp igen. Inte dramatiskt, mer som ett försiktigt “jaha, kanske då”, skrivboken ligger nu framme och pennan står redo. Idéerna har börjat flöda och tankarna fyller boken, den med svarta pärmar.

Det här är inget storslaget nystartslöfte, mer ett konstaterande: pausen är över och Björkarna står redo. Jag också men vi börjar lugnt och låtsas som att det var helt enligt plan.