Ulkona on kuusi pakkasastetta. Koira on haltioissaan ja jahtaa lumihiutaleita ajattelematta huomista sen kummemmin. Minä seison vieressä, täysin pukeutuneena, ja palelen ihan periaatteesta. Kyse ei oikeastaan ole säästä, olenhan kasvanut talvissa, jotka eivät tunteneet armoa. Oli vain vaatteita, jotka toimivat, ja tietty määrä kurinalaisuutta. Silti seison tässä nyt, paremmin varustautuneena kuin koskaan, ja kaipaan villalapasia, …
Det är sex minusgrader ute. Min hund är överlycklig och jagar snöflingor utan större eftertanke om morgondagen. Själv står jag bredvid, fullt påklädd, och fryser av princip. Det är egentligen inget väderproblem, jag har ju vuxit upp med vintrar som inte visade barmhärtighet, bara kläder som fungerade och en viss uthållighet. Ändå står jag här …
Se on se Tuntematon sotilas, kehtolauluni ja turvani. Lohtua jota etsin sodasta, kuolemasta ja inhimillisestä kärsimyksestä kuulostaa siltä kuin se vaatisi jatkokeskustelun terveydenhuollon kanssa, ja ehkä minussa on tosiaan jotakin pahasti vialla, niinkuin meissä kaikissa enemmän tai vähemmän. Ainakaan sitä ei suositella missään itsehoitokirjassa. Minulle Tuntematon sotilas ei silti ole nostalgiaa eikä itsensä rääkkäämistä, vaan …
Det är Okänd soldat. Och ibland är det precis det som behövs för att orka stå kvar. Att hitta tröst i krig, död och mänskligt lidande låter som något som borde föranleda ett uppföljande samtal med vården. Det är i alla fall inget som spontant rekommenderas i någon självhjälpsbok. För mig är Okänd soldat ändå …
Nu är det fritt fram att vandra bland mina björkar igen och ta del av tankar som uppstår ungefär i höjd med trädtopparna. Ett par månaders stillestånd bland mina björkar, av den enkla anledningen att efter långa dagar framför skärm blir man… klar, färdig, mentalt mätt och så var inspirationen liksom borta med vinden. Björkarna …
Orden i annonsen fångade mig: stark och egensinnig norrlänning sökes. Jag följer minnen och tankar genom platser och människor som format mig, och funderar på vad det betyder att bära sin identitet med sig, vart man än är. Jag identifierar mig som norrlänning. Inte som en titel utan som ett faktum. Det är så jag …
Pohjoisen pimeydessä on jotain erityistä. Lumi, hiljaisuus ja varjot herättävät sekä naurua että kylmiä väreitä, varsinkin silloin, kun alkaa miettiä, nukkuvatko sudet vai liikkuvatko ne metsässä. Tämä on tarina kylmästä talviyöstä, vilkkaasta mielikuvituksesta ja rakkaudesta pimeyteen, joka sekä pelottaa että lohduttaa. Pimeys on aina kiehtonut minua. Miten maailma muuttuu, kun valo katoaa tai jää vain …
Det är något särskilt med mörkret i norr. Snön, stillheten och skuggorna väcker både skratt och rysningar, särskilt när man plötsligt börjar fundera på om vargarna sover eller jagar. Det här är en berättelse om en kall vinternatt, en överaktiv fantasi och en kärlek till mörkret som både skrämmer och lugnar. Mörkret har alltid fascinerat …
Vi bär alla på något som alltid följer oss, utan att vi märker det. För mig är det språket, inte bara orden, utan hela sättet att tänka och känna. Det är det som gör mig till den jag är, och det följer mig genom livet, alltid närvarande, alltid en del av mig. Jag har ett …
Det finns en tystnad i septembernatten som talar klarare än ord. Ljuset dröjer sig kvar,mörkret smyger närmare, och naturen glänser en sista gång i sina färger. För mig harseptember alltid varit något extra, jag minns ridturerna i norr, vinden som slet iansiktet och känslan av att vara helt fri. Jag har tidigare skrivit om midsommarnattens …