Vi bär alla på något som alltid följer oss, utan att vi märker det. För mig är det språket, inte bara orden, utan hela sättet att tänka och känna. Det är det som gör mig till den jag är, och det följer mig genom livet, alltid närvarande, alltid en del av mig. Jag har ett …
Det finns en tystnad i septembernatten som talar klarare än ord. Ljuset dröjer sig kvar,mörkret smyger närmare, och naturen glänser en sista gång i sina färger. För mig harseptember alltid varit något extra, jag minns ridturerna i norr, vinden som slet iansiktet och känslan av att vara helt fri. Jag har tidigare skrivit om midsommarnattens …
Dimman har lagt sig över minnets dal,täcker de gamla sinnens skogoch de uråldriga tankarnas stigar. Mina fötter är kalla mot den fuktiga mossan,men jag känner hur jorden andas.Skogen viskar till mitt trötta sinne:att omfamnas, att få ro.Den vill ha hem de sina,de som ännu tror. Inte än.Mina fötter bär ännu,de vill bara känna hur jorden …
Detta är fortsättning till novellen om Aureli. En flicka från Flodlandet som bar björnens ande i sitt hjärta, och som en gång sprang barfota genom dimman för att undkomma de som ville bryta henne. Men det här är inte bara en berättelse om rädsla och flykt. Det är en saga om arv, styrka, och hur …
September i norr är något alldeles särskilt. En tid då naturen glöder, hundarnaskäller över vidderna och jaktradion vaknar till liv i stugorna. För många är detbara en jakt, för oss var det en livsstil. I den här reflektionen delar jag med mig avmin uppväxt i en jaktfamilj, min pappas legendariska älghund, doften av älgkött ifrysen …
Vad händer när en finländare växer upp i Sverige och försöker förena två kulturer, dentysta bastun och den svenska blygsamheten? I denna reflektion berättar jag om nakenhet,självironi och varför jag ibland känner mig mer svensk än finsk. Jag har tidigare skrivit en del om hur det är att vara finländare i Sverige, skillnader, likheter och …
Tässä eräänä päivänä minut kutsuttiin juomaan bosnialaista kahvia. Ja tajusin, että aloin juodakahvia kauan ennen kuin siitä tuli trendikästä. Kahdeksanvuotiaana istuin siinä kuppikädessä ja tunsin itseni pieneksi professoriksi, valmiiksi ottamaan kertotaulun haltuunkofeiinin avulla. Omat lapseni? He eivät saa maistaa. “Ei ole terveellistä”, sanon minä.täyttä ironiaa. Tässä eräänä päivänä minut kutsuttiin juomaan bosnialaista kahvia. Olin aikaisemmin …
Häromdagen blev jag bjuden på bosniskt kaffe. Och jag insåg att jag började drickakaffe långt innan det var trendigt. Åtta år gammal satt jag där med koppen i handenoch kände mig som en liten professor, redo att ta mig an multiplikationstabellen medhjälp av koffein. Mina barn? De får inte smaka. “Inte hälsosamt”, säger jag. Ironin …