Jag hade väntat så länge på resan tillbaka till mina hemtrakter, som alltid när längtan drar i mig. Under hela året har en stark saknad hållit mig fast, som ett osynligt grepp jag inte kunnat slita mig ifrån. När jag blundar ser jag den där himlens blåa nyans, de gröna fälten och hör den porlande …
Palaan sinne, missä varjot lepäsivät.Tornionlaakson hiljaisiin maisemiin,missä Mellajoki yhä virtaakuin huomaamaton laulu lapsuuteni ajasta. Siellä kasvoin,metsän ja joen välissä,heinäpeltojen kutkuttavissa heinissä,kesäiltojen pehmeässä valossa,jolloin yö ei tullut koskaan aivan perille. Juoksin paljain jaloin,auringon lämmitetty maa kantoi kevyesti,eikä ollut huolia,vain tuuli, joka vei ajatukset mennessään. Joki oli viileä ja kirkas,se pakotti pysähtymään,hengittämään syvään kuin olisi kuullut sydämensä …
Jag återvänder dit där skuggorna vilade.Till Tornedalen, stilla i sin tystnad,där Mellaån ännu rinnersom en tyst sång från min barndoms tid. Där växte jag upp,mellan skogen och ån,i det kittlande gräset på ängen,under sommarnätter så ljusadär natten aldrig riktigt kom. Jag sprang barfota,marken värmd av solen bar mig lätt,och inga bekymmer fanns bara vinden som …
När natten aldrig blir mörk och tystnaden bär på gamla hemligheter med midsommarnattens magi i Lapplands hjärta. Minns du, mitt barn, den midsommaren hos mormor?Hur vi satt på verandan, alldeles tysta, med yllefilt över axlarna trots att luften var varm.Natten var ingen riktig natt, det var en midsommarnatt, ljusets tid, då solen aldrigförsvinner utan cirklar …
I skuggan av barndomens somrarIbland bär man med sig människor hela livet, sådana som kanske bara fanns där i utkanten men som ändå lämnar avtryck större än vi förstod då. Det här är en berättelse om en sådan plats. Och om en kvinna jag fortfarande kan känna när vinden rör vid gräset, där åkern möter …
De kom med en grå lastbil i gryningen. Snön knarrade under de tunga stövlarna, och ånga steg ur hästarnas näsborrar. Jag såg dem redan innan de svängde in på vår gård, soldater med order och kalla blickar. Jag visste vad de var ute efter. Vi visste det allihop. Det fanns redan en märkning på ladugårdsväggen: …
He tulivat harmaalla kuorma-autolla aamuhämärässä. Lumi narskui raskaiden saappaiden alla, ja höyry nousi hevosten sieraimista. Näin ne jo ennen kuin ne kääntyivät meidän pihaan, sotilaat, joilla oli käsky ja kylmä katse. Tiesin, mitä ne hakivat. Me kaikki tiesimme. Pihapiiriin oli jo iemmin maalattu merkintä: Yksi hevonen, kaksi lehmää. Mutta ne ottivat myös Tähtitytön. Minun vasikkani. …
Kun monien vuosien jälkeen palaa juurilleen, sinne mistä kaikki sai alkunsa, muuttuujälleen lapseksi. Vaikka suurimman osan elämästäni olen elänyt aivan toisenlaisissaympäristöissä, kotiseudussa on jotain, mikä puhuttelee suoraan sydäntä. Tunnistan lapsuuden tuoksut, vastaleikattu ruoho, pihka, tuore leipä. Tunnenlämpimän ruohon paljaita jalkojani vasten ja kylmän joen veden, joka saa koko kehonvärisemään. Mutta ennen kaikkea tunnen itseni rikkaaksi. …
När man efter så många år återvänder till sina rötter, till platsen där allt en gångbörjade, förvandlas man till barn på nytt, på något sätt. Känslan av förväntan. Trots attstörre delen av mitt liv har utspelat sig i helt andra miljöer, är det något medhembygden som talar direkt till hjärtat. Jag känner barndomens dofter, nyklippt …
Även om min barndom inte var inlindad i bomull, rymmer dess minnen värme,rädsla, glädje och något som inte kan mätas i kvadratmeter eller modernabekvämligheter. Det här är berättelsen om huset som fostrade mig och lämnadeett avtryck som inte bleknar. De första åren av min barndom tillbringades i ett hus där livet levdes tätt inpå,men varmt, …