Ulkona on kuusi pakkasastetta. Koira on haltioissaan ja jahtaa lumihiutaleita ajattelematta huomista sen kummemmin. Minä seison vieressä, täysin pukeutuneena, ja palelen ihan periaatteesta. Kyse ei oikeastaan ole säästä, olenhan kasvanut talvissa, jotka eivät tunteneet armoa. Oli vain vaatteita, jotka toimivat, ja tietty määrä kurinalaisuutta. Silti seison tässä nyt, paremmin varustautuneena kuin koskaan, ja kaipaan villalapasia, …
Pohjoisen pimeydessä on jotain erityistä. Lumi, hiljaisuus ja varjot herättävät sekä naurua että kylmiä väreitä, varsinkin silloin, kun alkaa miettiä, nukkuvatko sudet vai liikkuvatko ne metsässä. Tämä on tarina kylmästä talviyöstä, vilkkaasta mielikuvituksesta ja rakkaudesta pimeyteen, joka sekä pelottaa että lohduttaa. Pimeys on aina kiehtonut minua. Miten maailma muuttuu, kun valo katoaa tai jää vain …
Det är något särskilt med mörkret i norr. Snön, stillheten och skuggorna väcker både skratt och rysningar, särskilt när man plötsligt börjar fundera på om vargarna sover eller jagar. Det här är en berättelse om en kall vinternatt, en överaktiv fantasi och en kärlek till mörkret som både skrämmer och lugnar. Mörkret har alltid fascinerat …
September i norr är något alldeles särskilt. En tid då naturen glöder, hundarnaskäller över vidderna och jaktradion vaknar till liv i stugorna. För många är detbara en jakt, för oss var det en livsstil. I den här reflektionen delar jag med mig avmin uppväxt i en jaktfamilj, min pappas legendariska älghund, doften av älgkött ifrysen …
Vad händer när en finländare växer upp i Sverige och försöker förena två kulturer, dentysta bastun och den svenska blygsamheten? I denna reflektion berättar jag om nakenhet,självironi och varför jag ibland känner mig mer svensk än finsk. Jag har tidigare skrivit en del om hur det är att vara finländare i Sverige, skillnader, likheter och …
Tässä eräänä päivänä minut kutsuttiin juomaan bosnialaista kahvia. Ja tajusin, että aloin juodakahvia kauan ennen kuin siitä tuli trendikästä. Kahdeksanvuotiaana istuin siinä kuppikädessä ja tunsin itseni pieneksi professoriksi, valmiiksi ottamaan kertotaulun haltuunkofeiinin avulla. Omat lapseni? He eivät saa maistaa. “Ei ole terveellistä”, sanon minä.täyttä ironiaa. Tässä eräänä päivänä minut kutsuttiin juomaan bosnialaista kahvia. Olin aikaisemmin …
Häromdagen blev jag bjuden på bosniskt kaffe. Och jag insåg att jag började drickakaffe långt innan det var trendigt. Åtta år gammal satt jag där med koppen i handenoch kände mig som en liten professor, redo att ta mig an multiplikationstabellen medhjälp av koffein. Mina barn? De får inte smaka. “Inte hälsosamt”, säger jag. Ironin …
Jag hade väntat så länge på resan tillbaka till mina hemtrakter, som alltid när längtan drar i mig. Under hela året har en stark saknad hållit mig fast, som ett osynligt grepp jag inte kunnat slita mig ifrån. När jag blundar ser jag den där himlens blåa nyans, de gröna fälten och hör den porlande …
Jag återvänder dit där skuggorna vilade.Till Tornedalen, stilla i sin tystnad,där Mellaån ännu rinnersom en tyst sång från min barndoms tid. Där växte jag upp,mellan skogen och ån,i det kittlande gräset på ängen,under sommarnätter så ljusadär natten aldrig riktigt kom. Jag sprang barfota,marken värmd av solen bar mig lätt,och inga bekymmer fanns bara vinden som …
När natten aldrig blir mörk och tystnaden bär på gamla hemligheter med midsommarnattens magi i Lapplands hjärta. Minns du, mitt barn, den midsommaren hos mormor?Hur vi satt på verandan, alldeles tysta, med yllefilt över axlarna trots att luften var varm.Natten var ingen riktig natt, det var en midsommarnatt, ljusets tid, då solen aldrigförsvinner utan cirklar …