Olen lapsi / Jag är ett barn

Olen lapsi.
Kesän lapsi.
Juoksen niityn halki paljain jaloin,
heinänkorret kutittavat varpaitani,
auringon lämpö hyväilee poskiani.

Tuuli kuljettaa mukanaan tuttuja ääniä –
naurua, laineiden hiljaista liplatusta,
metsän huminaa,
joka kuiskaa tarinoita, joita vain lapsi ymmärtää.

Puiden oksat kurottuvat korkeuksiin,
houkutellen kiipeämään,
kätkemään salaisuuksia lehtien suojiin,
missä aika ei kosketa.

Ilta saapuu hitaasti,
aurinko laskee kultaisena kehränä,
mutta kesän lapselle yö ei ole pimeä,
se on vain uusi seikkailu.

Kaste viilentää ruohikon,
taivas täyttyy tähdistä,
ja jossain kaukana kurjet lentävät,
kuin osa unta, josta en halua herätä.

Olen lapsi.
Kesän lapsi.
Ja niin kauan kuin muistan,
kesä elää minussa.

Jag är ett barn.
Sommarens barn.
Springer barfota över ängen,
gräset kittlar mina fötter,
solens värme smeker mina kinder.

Vinden bär med sig bekanta ljud
skratt, vågors stilla kluckande,
skogens sus,
som viskar historier bara ett barn kan förstå.

Trädens grenar sträcker sig mot himlen,
lockar mig att klättra,
att gömma hemligheter bland löven,
där tiden inte når.

Kvällen kommer långsamt,
solen sjunker som ett gyllene klot,
men för sommarens barn är natten inte mörk,
bara ett nytt äventyr.

Dagg kyler det mjuka gräset,
himlen fylls av stjärnor,
och någonstans långt borta flyger tranorna,
som en del av en dröm jag aldrig vill vakna ur.

Jag är ett barn.
Sommarens barn.
Och så länge jag minns,
lever sommaren i mig.Formulärets överkant