Skuggan

Skuggan vid min sida berättar om det förflutna,
den viskar tyst om stunder som var.
Den är min följeslagare i glädje och sorg,
den vandrar med mig genom molnens torg.

Jag önskar lämna den kvar,
och bara möta det som är där framme.
Men den går inte sin väg,
den längtar efter sällskap, sitt namn.

Den håller sig fast vid min kropp och viskar:
”Jag är din följeslagare, för att du ska minnas.”
Jag går med dig från morgon till kväll,
håller din hand när natten blir snäll.

Jag är här, vid din sida så sann,
alltid tillsammans, du och jag hand i hand.
När din blick söker evighet ny,
står jag bakom dig alltid och nu.